En liten historia om

Äkta Ond Irrkonjaksglögg

Det här är en historia om ett experimentellt försök att göra glögg. Jag hoppas att det ska vara till nytta och nöje för andra i en liknande situation.

Anledningen

Min vän Björn "Bjoel" Elenfors reser en hel del. Vid ett tillfälle befann han sig i en butik i Berlin som sålde sprit. Eftersom han, liksom jag, är intresserad av cognac så letade han efter sådan.

Han fann Hennessy Pure White.

För att beskriva Hennessy Pure White... tja, tänk dig att man tar en dassig cognac. Så skruvar man ner alla cognacsegenskaper, och skruvar upp sötman. Eländet är tydligen avsett för den tyska marknaden, för att få cognac att verka trendigt. Det var uppenbart inte en cognac, utan inte mindre än en riktig irrkonjak. Dock kom vi på att det borde funka bra att göra glögg på den. Därav!

Förfarandet

Eftersom detta var första gången jag gjorde glögg så letade jag efter recept. Många var krångliga och krävde spektakulära ingrepp, som till exempel att man smälte ner sockret i den genom att lägga det på ett galler över kastrullen och sätta eld på spriten.

Eftersom jag tänkte hålla detta mitt första experiment på glöggens område så enkelt som möjligt, för att liksom ha en god teoretisk grund inför kommande utveckling, så höftade jag ihop ett recept som var ett ungefärligt genomsnitt av recept jag sett på nätet och i kokböcker.

Så jag skaffade mig en flaska fylligt rödvin, enligt personalen på Systembolaget skulle det gå bra med ungefär vilket som helst. Detta blandade jag med irrkonjaken, cirka 50-60 cl. Till detta adderade jag fyra deciliter vatten och två-tre deciliter vit sirap. Vit sirap har jag sedan tidigare funnit praktiskt att blanda med sprit, eftersom det blandar sig lättare än socker. Så kryddade jag det hela med 25 ml aromatisk tinktur, vilket köps på Apoteket.

Sedan provade jag anrättningen. Jag blev inte klok på smaken, och dagen efteråt hade jag ont i huvudet. Fast det sistnämnda har nog andra orsaker. Tror jag.

Mottagandet

Datorföreningen Ctrl-C har som tradition att den trettionde oktober varje år fira oktal julafton - 24 DEC är lika med 30 OCT, vet ni. Eftersom dessa fester brukar vara ganska konstiga som de är (vadbitning, dansande runt granen i hissen och slikt) så verkade det vara en lämplig kontext att presentera experimentet i.

Testresultatet kan sammanfattas så här: alla tyckte att det smakade skumt, men de flesta ville ha påfyllning. Några kommentarer jag fick var dessa:

Dessutom noterades det att glöggen gjorde sig ganska bra droppad över Ris á la Malta. Och hela flaskan tog faktiskt slut.

Andra sommaren

Ja, sommar och sommar, men sen gick ett år och en till 30 OKT inträffade. Eftersom det var en flaska kvar tog jag med den. Ungefär samma åsikter dök upp, men en fantastisk upptäckt gjordes: Glöggen smakade inte dumt alls tillsammans med Schweppes Ginger Ale! Mycket intressant.

Slutsatser

Det var en skojigt experiment, det här, även om smaksensationen inte var optimal. Till nästa gång kommer jag att söta glöggen mer, och sannolikt minska spritmängden. Kanske kan det vara lägligt att använda vitt vin till en cognacsbaserad glögg - men om det är en något mer meriterad cognac än irrditon jag använde så är det nog strängt taget en bättre idé att dricka den som den är...

Etiketten

Varje spritblandning med självaktning måste givetvis ha en egen etikett. Nå, en sån här anrättning behöver det nog också. Hjälp till detta gavs påpassligt av en viss herr Magnus "Farbror Skojskoj" Bark, och jag tycker nog att den sammanfattar känslan rätt bra:

Etikettens
bildmässiga innehåll beskrivs enklast med... ja, eller inte alls,
förresten.

Texten, skriven i ett något obfuskerat Svalbach-typsnitt, lyder "Äkta Ond Irrkonjaksglögg".

Till slut

Om du har några tips, tankar eller andra skumma åsikter, frågor eller liknande så kan du säkert kontakta någon om det. Mig till exempel.

Mera om glögg kan du läsa på dl's glöggsida.


Valid HTML 4.0! Copyright 2000 Morgan Eklöf <senap@gurksallad.org>